Mer historia
Sörsjön är ung som by, bara drygt 200 år. Tidigare reste man hit upp från Lima och Transtrand för att söka och framställa myrmalm och järn. Här hade också flera gårdar sina slåtterängar och myrslogar och fäbodar/sätrar, där boskapen kunde finna rikligt med föda på sommaren och inte beta på den värdefulla odlingsmarken närmare hemmet.
Även jakt- och fiskemöjligheter drog människor hit, då liksom nu.
Första familjen som slog sig ner här som fast boende kom 1796. Det var Garp Jannis Ersson med hustrun Maria och året därpå föddes dottern Marina. Livet var hårt för dessa nybyggare och 1805 drunknade både Jannis och dottern, men då hade bygden redan börjat bebyggas och änkan gifte sedan om sig med en jägare som bott hos henne nästföljande vinter och livet gick vidare.
Under det tidiga 1800-talet befolkades dalen kring älvens utvidgning, och byn fick namnet Östdalen eller Dalen.
Det var när poststationen öppnades 1891, som namnet på byn blev Sörsjön.
Byn växte, nya gårdar byggdes och familjerna var stora med många barn i kullarna. Hårt klimat, missväxt, ibland sjukdomar som härjade och fattigdom bidrog till att många sökte lyckan västerut. I slutet av 1860-talet och fram till början av 1900-talet emigrerade många till USA.
Ån Ola Staffansson utvandrade 1884 till Fertile i Minnesota.
Hustrun Maria Ersdotter och dottern Johanna.
Byns storhetstid var i början av 1900-talet, då många stora skogsavverkningar i området gav arbetstillfällen, och många män kom långväga ifrån för att arbeta här. Smålänningar och värmlänningar blandades med dalfolk och norrmän.
Vägar drogs fram och järnvägen kom till byn. Här fanns flera butiker och caféer, skola, kyrkogård och kapell. Skräddare, skomakare, bagare och slaktare och hantverkare som kunde göra nästan vad som helst fanns i Sörsjön. Folket var mångsysslare då och det var nödvändigt för att överleva.